De sista veckorna i april har det varit full rulle av aktiviteter på Ljusfallshammars Lantbruksmuseum då man hade bråttom med att göra fint inför öppningen andra maj.

Det är var mycket att göra, aktiviteten var stor, alla pratade och var entusiastiska införde uppgifter som fick alla möjliga kreativa lösningar. Regnet, snön och haglet öste ner men det verkade ingen bry sig om när alla träffades i matsalen där Siw eller Sonja har lagat en riktig god husmanskost som alla tog för sig av i stor glädje att få vara tillsammans.

Till förmiddags- och eftermiddagskaffet bjöds det som alltid av Siws godaste bullar, blåbärsmuffins eller annat spännande. Diskussionerna går då gärna tillbaka i tiden då man berättar om gamla tider – saker som har hänt och människor de kommer ihåg. Om pappan kallades i bygden för Säcken blev sonens namn Påsen, om någon höll igen på sina pengar blev han kallad för Snål-Åke. Jag fick ta del i hur det var att arbeta på Plantins i Finspång då de fortfarande var kvar. En och annan dråplig historia fick jag också ta del av – när man till exempel körde omkring på en åker hej vilt för att som det hette ”fixa bondens nyplöjde fält” som naturligtvis slutade med buller och bång. Det finns hur många sådana här historier som helst.

Nog om alla galna historier och tillbaka till museet. Alla som deltar i arbetet är frivilliga, oftast pensionärer och drivs som en ideell förening. Just därför att de är äldre människor har de stor kunskap om alla prylar som människor har lämnat in på musséet och kan berätta om hur de användes. Vi kanske tycker att de är vackra och spännande saker men har inte en aning om dess användningsområden. Dessutom tycker jag att dessa pensionärer har ett enormt engagemang, kraft och ork med allt arbete de utför.

Siw Johansson sköter det administrativa uppgifterna och har en ordentlig koll på läget när det gäller pengar. Men hon är dessutom suverän på att laga mat och baka.

Bild 1. Bosse Karlsson med röda öron och Jörgen Gunnarsson med gul keps. Bild 2. Den splitter nya baren, i förgrunden skymtar en gammal traktor fram. Bild 3. Utsikt från övervåningen ner mot infarten med sågen längre ner. Många traktorer, skördetröskor och allsköns maskiner väntar på att bli avtäckta för beundran.

Museet består av flera hus, bland annat ett såghus där dessa två män är mycket aktiva i med att såga brädor till snickrarna som har byggt en splitter ny servering, både golv och en bardisk som inte går av för hackor. Framför serveringen i den stora hallen finns en nybyggd scen för framtida framträdande vid regnväder med underhållning som Allsång och Önskelåtar som går av stapeln flera gånger i sommar. Men det är inte enbart musikevenemangen som avlöser varandra utan det finns fågelskådning, marknader och riddarspel på schemat. Den som är intresserad och törs kan delta i en surströmmingsskiva den 12:e augusti.

I den stora hallen framför serveringen trängs gamla fina traktorer med varandra tillsammans med en PV från 1960 och några vespor.

I den stora hallen finns också en rad olika miljöer, bland annat mekaniska verkstaden från Ljusfallshammar. Väggen här är konstnärligt utförd av Britt Eklund som idogt höll i penslarna och målarpyttsen.

I den stora hallen, vid ingången finns också museibutiken tack vare Christina Dahls engagemang och enorma vilja då hon har inrett en första klassens gammaldags handelsbod med snapsglas, sockerbagarens ingefärskuddar, Brunnebys saft och sylt i stora mängder tillsammans med leksakstraktorer, förkläden och mycket mycket annat.

Bild 1. Träskulpturer – gåvor till Lantbruksmuseet av motorsågsskulptören Stefan Karlsson från Godegård. Bild 2. Sockerbagarens förpackade karameller till både sugna barn och vuxna. Bild 3. Prylar på hyllor och skåp i museebuiken.

Vid ingången på nedre botten finns också matsalen som en viktig mötespunkt. Bild 1. Här sitter ett gäng och fikar – från vänster till höger – Jörgen Gunnarsson, Bertil Nyberg, Arne Johansson och Bengt Samuelsson som har många historier att förtälja om tiden när han var ung på 1930-talet.

Margareta Joge och Margareta Gunnarsson förbereder en turistinvasion. Bild 2. – vem kan motstå deras mackor? Bild 3. Lantbruksmuséets alldeles egen Åsa-Nisse, Stig Andersson i färd med att avlägsna en soppåse – någon måste ju göra det också.

En trappa upp finns en mängd olika utställningar där betraktaren kan se hur människorna levde förr i sina bostäder men också hur lanthandeln kunde se ut. Eller varför inte en verkstad eller skolsal. Bild 1-2. Här kan vi se Christer Eklund och Stefan Jansson i diskussion i en färdigställd verkstad där de både har snickrat, tapetserat och spikat upp allsköns verktyg på väggarna. Stefan är annars musiker och en jävel på att spela fiol.

En trappa upp håller också Sören och Birgitta till där de har gjort i ordning många interiörer för oss turister att beskåda. Det är ett slitsamt arbete med mycket snickrande, putsande och det gäller att ha ett öga för det estetiska som de har verkligen lyckats med i sina strävanden.

Olika interiörer.

PS – museet saknar en hjärtstartare som borde vara på plats då olyckan skulle vara framme och därför efterlyser en sådan. Den som har en hjärtstartare för mycket får gärna höra av sig.

Tack för ordet. Klick!
Melinda

Skriv ut