Senaste Nytt

Under järnåldern hände det att många olika folkstammar förflyttade sig över den europeiska kontinenten. Romarriket var inte så stark som tidigare och började så småningom kollapsa. Det
blev liksom ett maktvakuum som kunde utnyttjas av folkstammarna.

Den germanska folkvandringen hade störst betydelse för Västeuropa och infaller mellan åren
375 och 568. Årtalet reflekterar den vanliga inledningen att låta perioden inledas med hunnernas
anfall mot östgoterna och avslutas med langobardernas infall i Italien.

Hunnerna var en centralasiatisk befolkningsgrupp som ingick i de eurasiska nomaderna. Ostrogater
eller Östgoter var ett av de två huvudfolken bland goterna som är kända sedan år 290. Det själv-
beskrivande namnet Ostrogater har betydelsen den uppgående solens goter, från vilken de
sekundära tolkningarna ”öst” och ”de lysande” senare härletts.

Som enligt egna sägner och hävder kom från södra Skandinavien och Nordvästra Tyskland. De ut-
vandrade till vad som nu kallas Italien år 568, erövrade land, och gav namn till det som blev Lom-
bardiet.

Bland övriga grupper som folkvandrat kan nämnas slaviska, bulgariska och ungerska stammar som
hade en avgörande betydelse för särskilt Östeuropas vidare historiska utveckling.

De omfattande flyttningsrörelserna innebar att ett flertal folkslag slog sig ner på helt nya bo-
sättningsplatser, där många lever än i dag.

Romarrikets väpnade styrkor kunde inte försvara sig mot flyttrörelserna, vilket ledde till att
Väst rom gick under år 476 och vägen var då relativt öppen för olika folkstammar att vandra
till Europa.

Tarmo K.

Skriv ut

Relaterade artiklar