Under folkvandringstiden var det inte bara germanerna i Europa som förflyttade sig och krigare
mot romarna. Före germanernas kontakt och angrepp mot romarna hade bl.a. kelterna i Central-
Europa haft kontakt med Romarriket under krig och fred i flera hundra år. De hade blivit besegrade
och underkuvade av romarna och när tillfället äntligen kom att befria sig använde de detta omedelbart.

Vid tiden kring vår tidsberäknings början hade även en del germanstammar redan gått över Rhen
och bosatt sig i Gallien där de snart blev romaniserade. Gallien blev en romersk provins under Caesar
år 44 f.Kr.. Illyrien, Thrakien, Dacien och Britannien blev erövrade år 117. Flera av folken i dessa
områden fortsatte att göra uppror mot romarna efteråt och gjorde ibland gemensam sak med
germanerna.

Under de flera århundraden som folkvandringstiden pågick dök det även upp flera folk på vandring
från Öster och Asien. De påverkade händelseförloppet och utvecklingen under denna omtumlande period så pass mycket att även de måste nämnas i samband med att folkvandringstidens historia
nedskrivs.

De övriga folk under folkvandringstiden som deltagit och påverkat historien är således:
– Gallisk-keltiska folkstammar, det vill säga galler i nuvarande Frankrike och Belgien.
-Keltiska folkstammar på de brittiska öarna.
-Centralkeltiska folkstammar i Alperna och Karpaterna.
-Illyriska folkstammar på Balkan.
-Sarmater från Ryssland-Ukraina.
-Onogurer från inre Asien.

Genom att få nya folkstammar fick Europa också många nya språk som talas än i dag.

Tarmo K.

 

 

Skriv ut

Relaterade artiklar