Här fortsätter den sista berättelsen om Sveriges skogshistoria i bildform som finns att se på Lantbruksmuseet i Ljusfallshammar.

Berättelsen fortsätter med hur vi under 1900-talet och in på vår tid hanterat skogen. Redan vid 1800-talets slut insåg man att avverkningen av skog var större än tillväxten men inte förrän på 1900-talet som det hände en påtagligare förändring. År 1903 antogs den första moderna skogslagen – med skyldighet till återplantring – i Sverige, som också brukar betraktas som den första i sitt slag i världen. Detta blev början på återställande av skog som fortfarande är i bruk. I början på 1900-talet var denna restaurering inriktad på virkesproduktion som man insåg i slutet av århundradet att det gick ut över skogens biologiska kvalité. Vid seklets början gick diskussionens vågor höga om trakthyggesbruk kontra den nya metoden blädning som nått Sverige från Tyskland. Den liknar plockhuggning men innebär att man också måste se till att skogen självföryngrar sig och att det hela tiden finns lika mycket skog i alla åldersklasser. Det är en metod som kräver stora kunskaper och kontinuerlig skötsel för att fungera. Efter att ha varit allmänt tillämpad under något årtionde började dock blädningen på 1910-talet mer och mer att överges till förmån för trakthyggesbruk. Riksskogstaxeringen startade 1927 och skapade en allt säkrare bild av tillståndet i Sveriges skogar. Detta organ tillsattes då skogsbruket nådde botten vid mitten på 1920-talet. Den ekonomiskt svaga 1920 – 1930-talet tillämpade man blädningsbruk igen som inte krävde dyrbar återplantering. Riksdagen beslutade år 1948 om en ny skogspolitik med en jämn virkesproduktion som kallas för restaureringsepoken. Tidigare plockhuggna och glest bestockade skogar började avverkas och ersättas av planterade ungskogar. Nya maskiner började dyka upp i skogarna och därmed har tekniken hade tagit ett jättekliv in i skogsbruket istället för hästar. Stocksågar och timmersvansar började ersättas av motorsågar. Så småningom kom också maskiner som upparbetade de fällda träden.

Hyggena omkring 1970-talet kunde ofta vara flera hundra hektar stora. De var också så gott som undantagslöst helt kala. Brutala avverkningar skapade en hätsk stämning mellan skogsbolagen och allmänheten som blev mer och mer miljömedvetna trots att samhället utvecklades mot ökad storskalighet och effektivitet såsom stora bostadsområden, stora sjukhus, stora skolor och stora varuhus istället för små butiker. I stadskärnor revs hela kvarter (lyssna på Anna-Lena Lövgrens låt Lyckliga gatan från 1970-talet) för att ersättas av betonggetton. Skogsbruket var inget undantag. Men hos allmänheten började en ifrågasättande attityd växa sig allt starkare. Många började ifrågasätta de radikala metoderna och riskerna med insektsmedel och när man inventerade försvunna och risk för utrotning av vissa arter i skogarna. Bland annat bildades olika miljöorganisationer och lövbekämpningsmedel förbjöds år 1977. Man började också ta större hänsyn till de lokala förhållandena som ledde till slutet av de schablonartade metoderna och enorma kalhyggena. I slutet av 1900-talet blossade en helt annan debatt upp på tapeten – att skogsbruk var ett hot mot skogarnas biologiska mångfald. Detta hade man svårt att förklara utan att inte skylla på storskaligheten i skogsbruket. År 1993 krävde tyska papperskunder till exempel kalhyggesfritt papper. Der Spiegel hade en starkt kritisk artikel om skogsbruk i världen och flera bolag miljöcertifierade sig i samma veva. Några år tidigare hade det internationella skogscertifieringssystemet Forest Stewardship Council som beaktar skogsbruk ur tre aspekter – biologisk mångfald, sociala rättigheter och ekonomi och hur skogsbruk ska bedrivas enligt dessa aspekter. År 1998 anslöt sig i princip samtliga svenska skogsbolag till denna standard.

Hänsyn till naturen har blivit en rutin under 2000-talet med fler miljöanpassade metoder men det är ännu för tidigt om det är tillräckligt. Mängden kvarlämnade levande och döda träd – som är viktig för den biologiska mångfalden – med kantzoner och höga stubbar och lövträd på hyggen har ökat. Andelen lövträd är tillbaka på 1920-talets nivå efter en botten notering på 1980-talet. Att skogarna ska se ut som innan skövlingen av urskogar kan vi få vänta med några hundra år. Ekologiska kvaliteter kräver mycket lång tid att utvecklas och kan inte återskapas på några decennier.

Man fokuserar på klimatförändringarna som också har stor betydelse för oss människor ur en överlevnadsaspekt. Skogarna producerar syre som vi andas och de utsläpp vi orsakar bland annat genom fossila bränslen lever skogen av. Råvarorna från skogen är inte eviga förutsatt att vi sköter den ur alla aspekter hållbart sätt. Skogen kan ge oss trä- och pappersprodukter i form av till exempel kartonger och förpackningar istället för plastpåsar och diverse liknande produkter. En ökad användning av virke för husbyggnad är också på frammarsch. Det finns stort intresse för helt nya produkter av cellulosafiber. Vi människor blickar mot ett hållbarare samhälle och forskarna har hittills bara skrapat på ytan av de möjligheter som finns.

Några udda bilder från Lantbruksmuseet följer här nu.

En timmerstia, dvs; ihopsamlade trädstammar med ett hus i bakgrunden. En gjutesäck med hö – hösäck, hänger på den, till hästarna som foder. Timmerstiorna gjorde man för antingen lastbilstransport eller för flottning. Den andra bilden ser vi en bondgård med hästar som körde i skogen. Mannen är med på bilden för att visa upp sin egendom.

Bilden här berättar förmodligen om några som är ute i skogen för att göra skogstaxering. Det är någon som värderade skogen så att man fick reda på vad den var värd. Denna skog ser ut som en urskog med modifiering. På den andra bilden arbetar männen med så kallad dikning med spade i handen för att avleda vatten från ett speciellt område.

Två män vilar efter att de har grävt ett dike för vattenavrinningens skull. Deras ben vilar i diket och ser riktigt avslappnade ut. Andra bilden: Det här långa diket kallas för krondike – man tar bort vatten för att bryta torv. Staten brukade skicka arbetslösa för att gräva diken på 1920-30-talen, så kallade AK-jobb under depressionen.

Här ser vi en släde med meterved. Under kriget var skogsägare skyldiga att leverera ett visst antal meter ved på grund av att det inte gick att importera kol, kox eller olja på grund av krigstider. Varje blivande soldat före mönstring var tvungen att hugga omkring tre meter ved, då hela Sverige eldades med det. Vi kan föreställa oss Stockholmarna med yxa i handen i skogen! Slädens främre del kallades för drög och den bakre för stötting. Pinnen emellan som syns tydligt på bilden var styrningen. Namnet drög och stötting är lokala namn från Östergötland. I andra landsändar hade de andra namn. Den andra bilden föreställer en ung kvinna i Lotta-uniform förmodligen från tiden första världskriget 1914 – 1918, då man fortfarande använde glaspositiv. Lottorna skötte koket, stoppade strumpor, tvättade och många andra underhållsarbeten. De gick aldrig ut i strid.

Här ser vi några höjdare se sig om i skogen. Förmodligen är de från ett skogsbolag. Andra bilden: Vad gör dessa unga människor bland de små björkarna? Jo, de ansar björkar för att erhålla rena stammar. De överblivna grenarna återanvändes till kvast, vispar och dylika ting. Arbetet skulle utföras på vårkanten därför att det var då grenarna släppte och gick lätt att skala. Det hette att björken savade, det vill säga på våren stiger vatten uppåt i trädstammen. Man gjorde även björksav från större träd då träden tappades på sin vätska som anses mycket nyttigt för den innehåller mycket vitaminer och mineralämnen.

Bilden föreställer en vägskrapa. Det står vägförbättringar på själva maskinen. Man skulle kunna gissa sig till företag som AB Vägförbättringar, grundad 1918 eller AB Armerad Betong, grundad 1916? På grund av bildens dåliga skick ser vi inte resten av texten som skulle kunna tala om vilka som tillverkade dessa maskiner. Stålbiten på mitten av maskinen som däremot syns tydligt är själva skrapan som jämnade vägarna. På den anrdra bilden ser vi en redig bonde med sina får.

På den här bilden syns fyra personer – en av dem med en krycka under armhålan – som är upptagna med något arbete som är svår att avgöra karaktären av därför att fotografiet är så förstört på vissa ställen. Den unge mannen längs till vänster håller något i handen som kan vara från en gädda, barkbit till utterskinn som han bearbetar? Männen har käppar eller håvar i händerna. Mannen i mitten på bilden gör något som är omöjligt att avgöra som jag tror är av stor betydelse för tolkningen. De må hända leta efter barkborrar som kunde förstöra skogens träd. Den andra bilden är en man som bär på en rejäl tallstock, troligtvis en skrytbild för att visa hur stark han är. Man skulle gissa att om tallens bredd är 30 cm och är omkring 4 meter lång bör stammen väga ungefär 700 kg.

Brandtorn eller också bevakningstorn som fanns under kriget för flyget. Fanns en bland annat i Tjällmo och många andra ställen. När män efter 67 års ålder gick ur armén gick de med i något som kallades för lantsstormen som åkte på att sitta i dessa torn som luftbevakare. (Om de kom upp, vill säga.) Den andra bilden är en kontrollerad skogsbrand för en bättre återväxt från 1900-talet. Långt tidigare kallades det för svedjebruk där man också erhöll bördig jord men med den skillnaden att man också sådde i den för odlingens skull.

Häst och vagn som fraktar något. En lång, fin väg leder dem framåt. Markägaren hade skyldighet att bygga en väg på sin mark som gagnade även honom då han fick ut sin ved från skogen på den. Den andra bilden föreställer ett boningshus med planterad häck av skolade enbuskar.

Två män arbetar med markberedning, det vill säga vänder översta lagret av torv för att fröna ska ramla ner i näringsrik jord. I mitten på bilden ser vi en markberedningsmaskin som hästen drar. Det finns två alternativa tolkningar till bild nummer två. Den ena är att mannen står vid ett gengasaggregat som är ställd på en lastbil och som den drevs med. Gengas är giftig om man andas in den vilket man också gjorde vid tankning. Men vi måste tänka på att gengasen inte kom förrän på 1930-talet och fotografiet kan mycket möjligt vara tagen innan. Den andra tolkningen är att det är en tjärtunna mannen står bredvid som man tappade tjära i. Se runt locket kan man skymta tjära som har runnit. Den tredje bilden är antingen party på ängen, bönemöte eller mer troligt en så kallad skogsvisningsdag för skogsägare där en man höll föredrag om hur man sköter skogen på bästa sätt. De står runt en sak som de betraktar. Svårt att avgöra vad det är.

Storbonden med sin fru och frilla i det gröna. Notera kvinnornas fina outfit som var bruklig på den tiden. Den andra bilden ser vi två snopna män i skogen tagen på bar gärning. Notera att killen har vit skjorta på sig som tyder på att han har klätt upp sig till fotografering precis som kvinnorna på föregående bild.

Det är en brädgård med ved på tork. De är omkring fyra meter långa. När man exporterade virke var det bland annat av stor betydelse hur mycket de vägde och hur mycket fukt virket fick innehålla som var inte mer än 14 %.

Tack för mig. Klick!

Melinda

Skriv ut